Grönling (Barbatula barbatula). illustration: Robert Weisz Grönlingen har en begränsad utbredning i Sverige och förekommer i Skåne i mindre vattendrag, många gånger i starkt påverkade miljöer i det intensiva odlingslanskapet. I Skåne har arten ökat kraftigt sedan 1960-talet både vad gäller populationstäthet och spridning i vattendrag med tidigare känd förekomst. I Skånska vattendrag förekommer grönling i Sege å, Höje å, Kävlingeån, Saxån, Råån och Helgeån. Grönling har klassats som sårbar, hotkategori 2, i den nationella rödlistan av hotade arter. Efter uppgradering och anpassning till IUCN;s rödlistekriterier, från år 2000, klassas grönling som missgynnad (NT). Missgynnad befogats av artens begränsade utbredning och indikation på konkurrenshot från inplanterade signalkräftor. Arten verkar inte vara känslig för organiska föroreningar, men högkänslig för tungmetaller. Grönling leker under våren-sommaren (maj-juli) och förekommer på motsvarande typ av bottensubstrat som öring, med högre populationstätheter på grusiga och steniga bottnar än på områden med finare material. Grönlingen är stationär under hela sin livscykel inom ett relativt begränsat område. Den har betydligt svårare att sprida sig inom ett vattendragsystem än öringen vid en eventuell utslagning som kan orsakas av att delar av vattendraget torkar ut eller genom en föroreningssituation. Grönlingens förmåga att återkolonisera områden kan förhindras av vandringshinder såsom konstgjorda trösklar vid broar samt kulvertar. Här kan du läsa mer om grönling! Eklövs Fiske & Fiskevård utför undersökningar på grönling bestånd i Skånska vattendrag, vilket kan vara artinventering och biotop-undersökningar med syfte att öka artens populations utbredning.